Hundvakt.info

Vår vision: BORÅS BÄSTA HUNDVAKT SERVICE - För att livet blir bekvämmare, hunden blir gladare, familjen nöjdare - och vardagen lite lättare för dig och din hund. Hundvakt.info finns till för dig och din hund.

Anaplasma Phagocytophilum

Norm för diagnostisering av borrelios och anaplasmos hos hund

SVS Smådjurssekions normgrupp slog vid sitt möte i maj 2014 fast en norm för diagnostisering av de fästingburna infektionerna borrelios och anaplasmos hos hund.

Bakgrund Fästingar överför en mängd olika smittor varav bakterierna Borrelia burgdorferi sensu lato och Anaplasma phagocytophilum tillhör de vanligast förekommande i Sverige. Hundar exponeras i hög grad för fästingar till följd av att de naturligt vistas i områden där fästingarna trivs, såsom i högt gräs och fuktiga skogsområden. Trots att det är vanligt med antikroppsvar som tyder på att individen påträffat dessa smittämnen anses kliniska symtom hos hundar som exponerats för fästingburna infektioner vara ovanliga (2, 9, 10, 16, 17, 21, 22). Normen är framtagen för att undvika att hundar behandlas för dessa infektioner enbart utifrån positiva antikroppstitrar utan att de uppvisar typisk symtombild och utan att differentialdiagnoser uteslutits.

Normen bygger till stor del på Sveriges Veterinärförbunds antibiotikapolicy från 2009 samt information på SVAs hemsida:

www.svf.se/sv/Forbundet/Policydokument/Antibiotikapolicy/ www.sva.se/sv/Djurhalsa1/Hund/Infektionssjukdomar/Borrelios/ www.sva.se/sv/Djurhalsa1/Hund/Infektionssjukdomar/Granulocytar-anaplasmos/

Borrelios Borrelia burgdorferi sensu lato överförs exklusivt via fästingar. Hundar har i olika experimentella studier avsiktligt infekterats med fästingöverförda Borrelia burgdorferi sensu lato-bakterier. För borrelios hos hund har Kochs postulat bara kunnat uppfyllas avseende övergående feber, inappetens och artrit, och då endast på valpar. Experimentellt har man kunnat visa att vuxna hundar serokonverterar utan att visa symtom på sjukdom (1, 11). Valpar (mellan 6-12 veckors ålder) och immunosupprimerade unga hundar utvecklade feber och artritsymtom som försvann utan behandling (3, 5). Enligt "ACVIM small animal consensus statement on Lyme disease" anses polyartrit och glomerulopati vara de enda symtom som kan associeras med infektion av Borrelia burgdorferi sensu lato. En rad olika andra syndrom (kardiologiska, dermatologiska och neurologiska) har i fallbeskrivningar kopplats till seropositivitet avseende borrelios, utan att annan diagnostik än serologisk undersökning har utförts (18).

Diagnosen borrelios ska ställas utifrån kliniska symtom, uteslutande av differentialdiagnoser och positiv serologisk eller PCR-undersökning (synovia från affekterad led och/eller från hud nära affekterad led). Förekomst av antikroppstiter mot Borrelia burgdorferi indikerar att hunden exponerats för spiroketen men säger inget om huruvida den orsakar kliniska symtom. Borrelia orsakar inga specifika laboratorieförändringar. I synovia från leder på hundar med borrelia kan ett ökat celltal, bestående av framför allt neutrofiler, påvisas (15).

Det finns idag dåligt underlag för att definiera vad som är en optimal behandling av hundar med symtomatisk borrelios. Vid antibiotikabehandling (doxycyklin eller amoxicillin) ses i regel förbättring inom 24-48 timmar. Trots höga doser av amoxicillin och doxycyklin under 30 dagar har Borrelia burgdorferi sensu lato kunnat påvisas i vävnadsprover efter behandling från experimentellt infekterade hundar (23). Hundar anses dock spontant återhämta sig kliniskt från de akuta ledsymtomen som ofta är intermittenta, oavsett om behandling sätts in eller inte, inom några dagar till veckor (12).

Granulocytär anaplasmos Majoriteten av hundar som smittas av Anaplasma phagocytophilum utvecklar inte sjukdom (2, 9, 10). Av de fåtalet hundar som utvecklar symtom ses, efter en inkubationstid på en till två veckor, feber, inappetens, ovilja att röra sig eller hälta och ibland hosta (4, 6, 13, 14, 19). Mindre vanliga symtom är ökad törst, bleka slemhinnor, kräkning och diarré samt blödningar (6).

Diagnosen ställs med hjälp av klinisk misstanke och ospecifika och specifika laboratorieundersökningar. Ospecifika förändringar som kan ses i blodbilden är trombocytopeni, lymfopeni, lymfocytos, monocytopeni, lindrig anemi, lindrig hypoalbuminemi samt lindrig stegring av leverenzymer, framför allt alkaliskt fosfatas, ALP (4, 19).

Diagnosen fastställs med hjälp av PCR-undersökning varvid agens kan påvisas i blod i akut skede av sjukdomen. Metoden är mycket sensitiv och specifik och ett positivt resultat kan fås cirka en vecka innan påvisbara morulae uppträder i blodet (8). Vid undersökning av blodutstryk i akut skede av sjukdomen kan morula påvisas i neutrofiler av infekterade hundar (7, 13, 14, 20). Undersökningen har dock mindre sensitivitet och specificitet än PCR-undersökning.

Serologisk undersökning avseende specifika antikroppar för A phagocytophilum kan utföras. Utvecklandet av kliniska symtom sker före serokonvertering (4). Ett positivt resultat betyder att hunden någon gång har infekterats. Värdet av ett positivt undersökningsresultat är begränsat eftersom många hundar aldrig utvecklar sjukdom till följd av infektionen och eftersom seroprevalensen är hög i stora delar av Sverige. Den kliniska bedömningen måste alltid styra provsvarstolkningen. Antikroppstitrar mot Anaplasma phagocytophilum kvarstår i många månader, upp till ett år, efter att hunden utsatts för smitta (20).

Rekommenderad behandling av granulocytär anaplasmos är doxycyklin (10 mg/kg per dygn under två veckor), och de flesta hundar svarar på behandling inom 24-48 timmar efter att antibiotika satts in (4). Huruvida kronisk/persisterande infektion eller reinfektion av A phagocytophilum förekommer efter naturlig infektion är ännu inte fastställt. En sammanställning av studier avseende granulocytär anaplasmos visar att anaplasmos i regel är en självbegränsande sjukdom som svarar bra på två veckors behandling med doxycyklin (4).

Normgruppens rekommendation Diagnoserna borrelios och anaplasmos ska ställas utifrån kliniska symtom, uteslutande av differentialdiagnoser och påvisande av antigen eller antikroppar (eller via påvisande av morulae vid anaplasmos).

Positiva antikroppstitrar mot Borrelia burgdorferi sensu lato och Anaplasma phagocytophilum är vanligt förekommande hos friska hundar och indikerar att hunden har träffat på bakterierna. Positiva antikroppstitrar hos sjuka hundar, oberoende av sjukdomssymtom, kan därför inte ses som bevis för klinisk sjukdom.

Rekommenderad behandling av granulocytär anaplasmos är doxycyklin (10 mg/kg och dygn under två veckor). Det finns idag inte tillräckligt underlag för att definiera vad som är en optimal behandling av hundar med symtomatisk borrelios.

Källa: SVF.se